måndag 22 december 2008

Människans bästa vän eller en bestialisk mördare?

Vad är din reaktion när du hör ordet kamphund? Låt mig gissa, det är en ond, muskulös demon som inte har något annat i tankarna än att mörda. En hund som brutalt attackerar slumpvis utvalda människor, djur och barn helt utan anledning. Eller, tänker du kanske att det är en oskyldig själ som på något sätt drog nitlotten när den kom till världen och blev tilldelad ett hem? Det sistnämnda är min tanke i alla fall.

Exakt vad är en kamphund? Alla hundar, stora som små, kan vara kamphundar. Det handlar om uppfostran. Självklart finns det vissa raser som har bättre förutsättningar för att slåss och ett psyke som är starkare och envisare än de flesta raser. Men det är inte hundens fel, det är vi människor som avlat dem att bli så. Vi valde ut raser med de egenskaper vi behövde i en hund och förde samman dem. De hundar som de flesta kopplar samman med ordet kamphund är bland annat raser som American pit bull terrier (pitbull) och American staffordshire terrier (amstaff). Att just dessa raser kopplas samman med ett negativt laddat ord förstör inte bara för hundälskare utan även för rasen själv.

Att människor är rädda för dessa muskulösa hundar lockar opassande ägare. Med opassande ägare syftar jag på de människor som enbart köper en hund för dess yttre egenskaper. De vill se så tuffa ut som möjligt när de går med sina hundar men glömmer bort att hunden behöver uppfostran. Det är dagens problem med kamphundarna, ägarna vet antingen inte hur man uppfostrar en hund eller så vill de helt enkelt ha en aggressiv hund och tränar upp den till det.Det är inte hundens fel att den är aggressiv, visst kan den ha något medfött psykiskt fel och vara aggressiv på grund utav det. Men oftast är det människans fel.

När man läser om kamphundar i media får man aldrig höra om ägarens sätt att uppfostra hunden, om de tar hand om hunden på rätt sätt eller om de i själva verket är dem som gjort den aggressiv. Det är alltid hunden som svartmålas, ”Mördarhund dödade liten flicka”, ”Kamphund bet annan hund till döds”, ”Man attackerad av tre pitbulls”, men vart tog ägaren vägen? Vi i mediebranschen måste bli bättre på att veta exakt hur vi ska framställa något så de som läser inte får fel uppfattning om saker och ting. Låt inte bristen på information skapa en rädsla för en ras så att denne sedan blir förbjuden. Man borde förbjuda vissa människor att äga vissa hundar istället.

Människor har vandrat sida vid sida med hundar i flera hundra år, och så ska det förbli. En kamphund kan lika gärna vara en Pudel som en Pitbull, båda går att göra lika aggressiva.
Malin Tartu

söndag 21 december 2008

Årets julklapp

Sedan 1988 har Handelns utredningsinstitut utsett årets julklapp, resultatet pressenteras traditionsenligt tillsammans med julprognosen. För att en sak ska kunna utses som årets julklapp ska den uppfylla vissa krav, den ska representera samtiden, det ska vara en nyhet eller ha nyväckt intresse för det snart gångna året och produkten skall svara för ett högt försäljningsvärde eller säljas i ett stort antal enheter. Den första produkten som blev årets julklapp (1988) var en bakmaskin och förra året var GPS-mottagaren den klapp som uppfyllde dessa krav enligt Handelns utredningsinstitut. Andra produkter som varit årets julklapp är videokameran (1989), Cd-spelaren (1991), Mobiltelefonen (1994), Boken (1999) och Platt-TVn (2004).

Många ser årets julklapp som att det är denna julklapp som de flesta önskar sig eller som de flesta kommer att få. Men så är alltså inte fallet.

I år var största frågetecknet om folk i Sverige skulle slösa lika mycket och slå rekord ytterligare en gång i julhandeln eller om man skulle spara lite mer på grund av finanskrisen. Och då blev en upplevelse utvald att bli årets julklapp med motiveringen ”Årets stora konsumtionshögtid står inför dörren och det är åter dags för HUI att utse Årets Julklapp. Konsumenterna söker en innehållsrik fritid och i detaljhandeln säljs allt mer paketerade tjänster. Årets Julklapp 2008 är därför en upplevelse.”
Sara Lindelöv

God jul - men inte för alla

Idag är det bara tre dagar kvar till den högtid som de flesta förknippar med glädje, kärlek och gemenskap. Det är på julafton myspyset når kulmen när Kalle Anka visas på tv, jultomten kommer på besök och det är socialt acceptabelt att frossa i mat. Jag vågar i alla fall påstå att det ser ut så för de flesta av oss.
Samtidigt finns det nog ingen annan dag på året när sorg och misär gör sig lika mycket påmind som just den 24 december. Detta märks på diverse kampanjer som drivs under december månad. Röda Korset driver till exempel sin kramkampanj vars syfte är att bekämpa ensamhet och IOGT-NTO har en kampanj som kallas Vit Jul, vilken har som mål att få vuxna att skita i alkoholen under julhelgen för barnens skull.

För mig handlar dock inte smolket i julmusten om alkoholiserade släktingar eller om att jag måste sitta ensam. Istället kommer denna julen att vara en påminnelse om att mina föräldrar, som så många andras, inte lyckades hålla det där löftet de gav varandra för 18 år sedan om att älska varandra "i nöd och lust". Jag tillhör alltså statistiken, jag är ett skilsmässobarn. Och även om jag har förlikat mig med att de inte vill leva tillsammans känns det förjävligt att behöva välja vem jag ska fira jul med. För det handlar ju som sagt om gemenskapen högtid.
Anna Bergman

fredag 19 december 2008

Namn Betydelse.

Har du någon gång funderat på varför du heter som du gör? Dum fråga! Man får ett namn när man födes, men har du frågat dina föräldrar varför dem valde det namnet då? Kanske namnet låter bra, eller helt enkelt är det bara att man är tvungen att välja ett namn.
Det var inte på det sättet i alla fall för en far i USA. Han har en son som är tre år nu och är döpt till Adolf Hitler. Han hävdar att det är ett unikt namn dessutom ingen i världen har det namnet . Som vi vet är namnet associerat till en diktator. Frågan är hur samhället ska bedöma barnet eller kanske ska samhället ha negativa kopplingar till den mannen som alla aldrig glömmer? Hur ska barnet reagera när han blir vuxen och får veta att han fick ett namn som hela världen samtidigt hatar och är rädd för! Hoppas att barnet ska trivas med sitt namn och inte retas på grund av sina föräldrar och först och främst inte följa i Hitlers spår.


Hittills har familjen inte stött på några problem angående barnets namn förutom en gång. På barnets födelsedag vägrade bagaren skriva barnets namn på tårtan. Det är en sak som barnets far inte förstår hur något som hände länge länge sen kan orsaka några problem.
- Det är historia, släpp detta och gå vidare. På grund av det kan fadern tänka sig flytta från USA. Faddern gillar Tysklands kultur och nazisterna.



Namnet Adolf är ett tyskt namn sammansatt av två ord som betyder ädel och ulv.
Tänk att alla barn som födes nu förtiden ska bära namnen från dem värsta människor som en gång i tiden fanns. Varför inte kalla barnen för Evelina som betyder vänlig eller Johan som betyder Gud är nådig eller helt enkelt Sara som är en prinssessa.
Får jag någon dag ett barn (pojke) ska han heta Jesus. Han gjorde något bra har jag lärt mig.


God Jul och Gott nytt år!


Jacqueline M

måndag 15 december 2008

Mörker...

Hur ska vi överleva vintermörkret och varför blir vi så trötta under dessa månader?









Lisa Grip

söndag 14 december 2008

Svenska hjältar

Ikväll var galan för svenska hjältar, en gala som funnits i två år för att uppmärksamma vanliga människor som gjort en god gärning. För det mesta uppmärksammas bara kändisar när de får sina rockbjörnar, grammisar och andra priser. Vad har de gjort för andra människor för att förtjäna all den platsen i olika medier?

Det här är vanliga människor som gör något bra för någon annan en del med sitt eget liv som insats och andra går in med hela sitt hjärta och engagerar sig för att andra ska klara sig bättre än vad de har gjort i samma situation. Det här behöver uppmärksammas för att ge oss lite hopp om att det finns goda människor kvar som inte bara tänker på egen vinning. Även för att mycket av den samhällsjournalistik man läser eller ser på tv handlar om orättvisor som begås, och kriminella gäng och våldtäkter och annat. Tror ni inte att folk skulle bli lite gladare av sådana reportage än att varje dag läsa om hur mycket en superkändis tappat i vikt efter sin graviditet och hur någon sångerska tar droger?

Man borde balansera bättre mellan det positiva och negativa i media, vi behöver någon ljusglimt men vi måste även få se allt det dåliga som händer runtomkring oss.

Isak

Vallsberget

År 2010 kommer Piteå skidallians att genomföra skid-SM på friluftsanläggningen Vallsberget utanför Piteå. Inför detta behövs en rejäl förbättring av elljusspår och asfaltering av rullskidbanor samt förenkla konstsnö användning längs skidspåren. Master ska sättas upp med belysning så man får ett upplyst start och målområde. Målet med upprustningen är att anläggningen ska vara av internationell klass. Men allt kostar mycket pengar och för en liten kommun som Piteå rör det sig om stora summor. Kultur och fritidsnämnden föreslog att kommunen skulle satsa 9.5 miljoner kronor på anläggningen. Väl i kommunfullmäktige var Vänsterpartiet enda parti som var emot satsningen då andra besparingar inom kommunen måste göras. Man enades om ett bidrag på 7 miljoner kronor till Vallsberget. Pengar man tror kommer föra fram Piteås ställning och ge bra reklam åt kommunen. En sådan bra anläggning kan leda till fler stora tävlingar i framtiden tror man i kommunfullmäktige.


Isak

Advent

I år är det en intressant upptakt till julen, vi är inne i en lågkonjunktur som har kostat väldigt många deras jobb över hela världen. Bilbranschen är nere på knäna och vädjar om statligt stöd. Sverige har beslutat att bidra med 28 miljarder för att rädda fordonstillverkningen i landet. Kommer man med statens stöd kunna rädda det som finns, och är det rätt av ett land att gå in med pengar i ett privatägt företag för att rädda kvar arbetstillfällen?
Borde man inte på andra sätt försöka få de som blir uppsagda att leta sig något nytt, kanske ska man satsa de pengarna på yrkesutbildningar inom branscher där det behövs folk istället för att satsa alla de pengarna på företag som borde ha planerat bättre. Insett att en lågkonjunktur kommer att komma och haft kvar kapital för att klara sig igenom den. Det är klantigt av multinationella företag att falla efter bara någon månads lågkonjunktur.


Isak

Är din granne en dömd sexualförbytare?

Ska dömda sexförbrytare ligga ute med bild och namn på internet? Nej, inte enligt svensk lag, inte enligt personuppgiftslagen. Ändå finns det en sajt som gör detta, lägger ut bild, namn och adress på dömda sexualförbrytare.

Enligt en av sajtens ansvariga ska sajten vara till för att ”förenkla informationsflödet av domar samt öka kunskapen om sexualbrott och dess konsekvens till medborgarna.” Vi tycker att det är en demokratisk rättighet att få veta om det bor en sexualförbrytare nära en”. Ett annat syfte är att de på längre sikt vill ändra lagstiftningen så att sexualbrottslingar får hårdare straff, ”Vi anser att straffen är för låga idag”.

”Jag anser att offentlighetsprincipen och yttrande friheten är viktigare än den personliga integriteten ” säger en av de ansvariga för sajten. Men i Sverige gäller personuppgiftslagen vilket gör att uppgifter inte får registreras var eller hur som helst och huvudregeln där enligt datainspektionen är att endast myndigheter får behandla brottsuppgifter

Sajtens ansvariga ser inga fel med det dem gör då de inte publicerar domar där förövaren har avlidit och inte heller misstänkta. ”Jag vill poängtera att samtliga personer som vi informerar om är dömda för brott, men vanlig media resonerar inte alltid så.” säger en av de ansvariga för sajten.
En risk som de ansvariga dock kan se är om folk tar saken i egna händer, vilket de starkt medger att de är emot.

De ansvariga för sajten hoppas också att de som läser informationen på sidan förstår att förövarnas anhöriga är oskyldiga och inte har med brottet att göra och därför bör lämnas ifred.

Datainspektionen har nu startat en utredning mot denna sajt problemet är dock att sidan ligger på en utländsk server utan utgivartillstånd då de vill vara anonyma på grund av att de har fått hot och tänker på sina familjer. De ansvariga är 5 personer som jobbar med sajten vid sidan av deras vanliga jobb.
Sidan har funnits sedan i oktober och en mamma till en av de vars namn och bild ligger på sidan är upprörd och förtvivlad över att uppgifter om sexdömda sprids som de gör. Sonen dömdes för sexuellt utnyttjande av underårig förra året och har nu avtjänat sitt straff. ”Har man avtjänat sitt straff måste en person få lov att försöka gå vidare, men det går inte. Det betyder inte att jag försvarar sexbrott” säger mamman. ”Vår son har jobb och försöker att lägga det som hänt bakom sig”. På grund av att sonen har hängts ut tog han ledigt från jobbet och är nu bortrest en period.

Så jag undrar ska dömda sexförbrytare ligga ute med bild och namn på internet?
Av: Sara Lindelöv

fredag 12 december 2008

Föräldrar kritiska till orättvist sparförslag

I Lycksele förs just nu en politisk diskussion gällande framtiden för kommunens skolor. Kommunen har tunga besparingskrav på sig och försöker därför hitta ett sätt att minska lokalkostnaderna när elevantalet sjunker.

Ett av sparförslagen är att flytta Lyckseles årskurs sexor till högstadiet Finnbacksskolan där det i dagsläget finns lokaler som står tomma. Samtidigt planerar politikerna att bygga ut Forsdalaskolan, som är en F-9 skola. Utbyggnaden skulle kosta minst 12,5 miljoner kronor vilket har bemötts med kritik av föräldrar till mellanstadieelever på andra skolor. Ulrika Jonsson är en av initiativtagarna till en grupp som jobbar för att samla föräldrarnas förslag och åsikter om den nya organisationsplanen inom skolan.



Nästa vecka kommer föräldrarna att hålla ett nytt möte, dit även politiker och föräldrar från Forsdalaskolan är inbjudna.
I inslaget hörde ni föräldern Ulrika Jonsson och eleven Rebecka Östlund.
Reporter Anna Bergman

torsdag 11 december 2008

Ingen flytt för biblioteket

PITEÅ
Under kommunfullmäktige i november behandlades frågan om huruvida biblioteket i Piteå skulle flyttas in i centrum. Svaret blev ett nej på grund av bland annat kostnadsfrågan och att det nuvarande biblioteket anses ligga centralt.

Motionen kom från vänsterpartiets Brith Fäldt, de yrkade för att biblioteket ska flyttas till centrum och att kvarteret Löjan där ett fallfärdigt parkeringsdäck ligger är en bra plats för placering. Anledningen till att man vill flytta biblioteket är att bland annat att Piteå är en erkänd kulturstad, att det skulle bidra till fler spontanbesök till biblioteket samt att det är en viktig del i folkutbildningen.

Även kultur- och fritidsnämnden har uttryckt sitt stöd för motionen, de har tidigare tagit upp frågan om detta. De anser att ett bibliotek är en viktig del för befolkningens behov för att hjälpa dem utvecklas, utbildas, må bra eller helt enkelt roas. Kultur- och fritidsnämnden har även sagt: ”En samlokalisering bibliotek och konsthall skulle dessutom medföra att delar av kulturutbudet samlades vilket skulle tillgängliggöra båda verksamheterna på ett nytt, annorlunda sätt vilket också är till gagn för medborgarna”

Kommunalrådet Peter Roslund (s) var inte positivt lagd till motionen, han säger att det under flera år lagts fram förslag om en flytt av biblioteket, på olika placeringar i centrala Piteå. Han menar också att det måste finnas en konkret anledning till att en flytt ska ske, i det här fallet är det nästan bara bristen på spontana besök och den geografiska placeringen.
– Det krävs, enligt min mening, fler motiv än så för att man skall överväga en flytt av stadsbiblioteket till stora kostnader. Byggkostnaden idag för offentliga lokaler närmar sig 20 000 kronor per kvadratmeter. Med bibliotekets nuvarande mått ger det en investering om ca 50 miljoner kronor. Oavsett om kommunen själv skall bygga ett nytt bibliotek eller hyra av andra fastighetsägare är det i högsta grad en budgetfråga, säger Peter Roslund.
Malin Tartu

Ansatser för SFIs lyftet

måndag 8 december 2008

Biblioteket har en given plats i centrum

Hösten 2006 föreslog Hans Hansson, chef för kultur- och fritidsförvaltningen, att Piteå stadsbibliotek skulle flyttas till stadens centrala del. Nu, efter cirka två år så motionerade Brith Fäldt, vänsterpartiet, i samma ärende. Hon ansåg att ett bibliotek närmare centrum skulle ge en bättre balans och ville skapa ett kulturcenter med en kombination av bibliotek och konsthall. Lage Hortlund, moderaterna, resonerade på liknande sätt. Däremot Peter Roslund, socialdemokraterna, var inte så förtjust i tanken och menade att biblioteket redan tillhör centrala Piteå.

I kommunfullmäktige den 17 november klubbades förslaget ner. Detta berodde mestadels på de höga kostnader, som beräknades ligga runt femtio miljoner kronor för en förflyttning. En motsägelse till detta var att besöksantalet skulle öka med 500 procent.

Yvonne Jonsson, bibliotekarie på Piteå stadsbibliotek anser att kommunfullmäktige har gjort ett misstag som inte röstade ja till förslaget.
- Jag kan tala för alla som jobbar här på biblioteket när jag säger att vi absolut borde flyttas in till stan. Vi vill komma närmare punkten där allmänheten rör sig, för att bland annat öka spontanbesökarna. Vi får ofta klagomål från besökare att det är för krångligt att ta sig hit, vilket vi fullkomligt håller med om.

De anställda på biblioteket ska fortsätta driva frågan tillsammans med kultur- och fritidsnämnden, tills förslaget går igenom.
- Vi är medvetna om att det kostar mycket att flytta biblioteket, men vi anser att vi kommer gå i vinst så pass mycket efter förflyttningen så att det kan jämna ut sig.

Jag håller med Yvonne Jonsson och ställer mig positiv till en förflyttning av biblioteket. Ett bibliotek ska vara lättillgängligt för allmänheten och bör därför vara placerad i den centrala delen av staden. Där biblioteket står nu nås det inte lika lätt av spontanbesökarna. Du måste veta var det ligger, för att kunna ta dig dit.
För att skapa en träffpunkt inne i stadskärnan skulle man kunna kombinera biblioteket med ett trivsamt kafé. Jag tror att alla skulle ta nytta av detta och jag vet att jag själv oftare skulle ta mig dit.
Lisa Grip

söndag 7 december 2008

Visst går det att förnya traditioner

Ska skolans Lucia vara blond eller mörkhårig? Det är väl ungefär så diskussionerna har låtit – tills i veckan när Freddy Karlberg ifrån Motala vann skolans luciaomröstning men nekades att få bära ljuskronan av skolans rektor. Enligt rektorn ska Lucia vara en kvinna, precis som traditionen bjuder. Jag vet inte om det bara är jag, men för mig känns det som att hela julen börjar gå ifrån traditionerna. Nu är granarna rosa, julgranskulorna påminner om discobollar, affärerna är öppna under julskyltningen – och de flesta skiter fullständigt i julevangeliet. Så varför kan vi inte ta ännu ett steg bort från traditionerna, och låta en kille få bli Lucia?

Dessutom har folk mage att komma med argumentet att den riktiga Lucia, det var minsann en kvinna. Klart de har rätt i det, men mig veterligen gick hon inte runt där nere på Sicilien med en ljuskrona på huvudet, ett för stort nattlinne med ett följe bestående av tomtenissar och strutprydda gossar.

Skulle man dessutom hårddra det här med könsbundna traditioner skulle vi kvinnor aldrig kunna bli präster, presidenter eller nyhetsuppläsare eftersom det är traditionella mansyrken. Men eftersom vi numera är med och konkurrerar med männen på den arbetsmarknaden, borde vi inte släppa in de i fighten om att bli Lucia?

Jag tror att det är med manliga lucior precis som med de discoliknande julgranskulorna. Många upprörs över dem till en början men om några år kommer de att vara icke-provokativa inslag innan jul, om än några väljer bort dem. Klart är i alla fall att det är uppfriskande att luciadebatten gått från traditionen att handla om hårfärg till vad man har mellan benen.
Anna Bergman

lördag 6 december 2008

Misshandel och narkotikabrott gav fängelse

Tisdagen den andra december hölls i Piteå tingsrätt en förhandling om narkotikabrott och misshandel. Förhandlingen var om en 21-årig man som misshandlade en annan person den 25 augusti förra året på Sundsgatan. Personen som blev misshandlad var också på plats och fick berätta sin historia. Först lyssnade juryn på målsägande om hur han hamnade på sjukhuset.

Den 21-årige mannen förnekade inte anklagelserna, därför tyckte ordförande att det var dags att gå vidare till nästa punkt, narkotikabrott. Ordföranden sade efteråt att det inte var nödvändigt att intervjua ett vittne som satt utanför salen och väntade.

Angående narkotikabrottet stoppade polisen en bil där det fanns tre personer, 21-åringen var med i bilen. Polisen fann 2,4g narkotika samt testades 21-åringens urin som visade positiv på kokain. Detta gjorde att polisen fick söka i mannens lägenhet.
- Hur kom det till att du hade kokain? Frågade ordföranden.
- Det var tillfällig, det var en kille som var skyldig mig pengar och han gav mig kokain för att han inte hade pengar, svarade 21årig man.

Han har varit dömd tidigare för misshandel men kunde inte dömas till fängelse på grund av att han inte räknades som vuxen då. I fjol när misshandeln inträffade var han under 21 år.

Eftersom 21åringen har erkänt både narkotikabrott och misshandel blev han dömd till fängelse. Det finns inte möjlighet att undvika fängelse den här gången, påpekade ordföranden. Med tanke på att han är på rätt väg, han jobbar på ett företag och tänker fortsätta jobba samt har varit drogfri under några månader drog ordföranden ner strafflängden. Det blev 3 månader fängelse.






Jacqueline M



LTU får ny rektor till våren

LULEÅ

Luleå tekniska universitet får ny rektor den 1 mars 2009, det har regeringen bestämt. Pia Sandvik Wiklund som är den nuvarande rektorn har utsetts till länsråd vid länsstyrelsen i Jämtlands län.


Pia Sandvik Wiklund har i tre års tid varit rektor för Luleå tekniska universitet. Men lämnar nu den 1 mars 2009 sin tjänst för att bli länsråd vid länsstyrelsen i Jämtlands län. Detta bestämdes på torsdagen den 4:e december av regeringen.


- Jag kunde bara inte tacka nej, säger Pia Sandvik Wiklund om den nya utnämningen.

- Jag har trivts väldigt bra på LTU, beslutet handlar i stället om det faktum att jag har två tonårsdöttrar och att det känns angeläget att kunna tillbringa mer tid hemma med dem de år som är kvar tills de flyttar hemifrån. LTU står och faller verkligen inte med mig, säger Pia Sandvik Wiklund.


Pia Sandvik Wiklund har under de tre år hon arbetat på Luleå tekniska universitet pendlat mellan arbetet i Luleå och familjen i Jämtland på Frösön i Östersund.


- Och jag tänker verkligen inte börja avveckla mig själv redan nu, säger Pia Sandvik Wiklund. För tillfället arbetar hon med följdeffekterna av de för personalen tidvis tuffa besparingar universitetet tvingats till de senaste åren.


Det är ännu oklart om vem som kommer att efterträda Pia Sandvik Wiklund men regeringen kommer att välja en ny person efter förslag av universitetsstyrelsen. Som rektor är man den främste företrädaren och ledaren för universitetet. Och det ligger som uppgift för rektorn som myndighetschef att verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt.


Universitetsstyrelsens ordförande i Luleå, Anders Sundström, beklagar beslutet men önskar samtidigt Pia Sandvik Wiklund lycka till.
Sara Lindelöv

torsdag 4 december 2008

Grov misshandel

PITEÅ
På eftermiddagen den 26 november förra året blev en 41-årig man grovt misshandlad av en 19-åring i centrala Piteå. I tisdags, ett år senare, ägde rättegången för detta mål rum i Piteå tingsrätt. Det rådde skilda meningar om händelseförloppet i tingssalen.

Enligt målsägande var han körandes på väg hem från jobbet, när bilen framför plötsligt började bete sig konstigt på vägen och prejade tillslut ut honom mot vägkanten så att han blev tvungen att stanna. 19-åringen stannade sin bil framför, klev ut ur bilen och skrek ”på ett främmande språk” till 41-åringen innan han brutalt slog ner honom. Den äldre mannen föll till marken efter det första slaget, och fick liggandes ta emot ett tjugotal slag, alla mot ansiktet.

41-åringen fick svåra skador efter misshandeln, bland annat fraktur på huvud och brott på näsben. Han har fortfarande veckolånga huvudvärkar och skallskadorna kan vidare utveckla kroniska sjukdomar som epilepsi.

När det blev dags för den åtalade att redogöra för händelseförloppet, ändrades riktningen i historien. 19-åringen medger att han slagit målsägande ett par gånger, men endast i nödvärn. Enligt den åklagade så var det 41-åringen som varit aggressiv och tagit strypgrepp på honom. När åklagaren ställer frågan varför han slog den äldre mannen och inte körde därifrån, så förklarar 19-åringen att han kände sig hotad och inte vågade vända ryggen till. Han förklarar även att han efter händelsen frågat om mannen ville ha hjälp till sjukhus, vilket målsägande förnekar har hänt.
- Jag tror att 41-åringen skäms, och därför ljuger han, säger 19-åringen. När åklagaren frågar den åtalade varför 41-åringen skulle skämmas, så får han inget svar.
19-åringen har vid två tidigare tillfällen dömts för misshandel samt olaga hot. Enligt ett yttrande från frivården har han svårt att kontrollera sin ilska.

Det enda vittnet, stöder 41-åringens version. Vittnet körde förbi de två bilarna vid vägkanten, och såg den yngre mannen sitta hukad över den äldre och ”veva med armarna”. Därefter ringde han polisen.

Åklagaren meddelar i slutet av rättegången att hans klient vill ha 68 400 kronor i skadestånd, för sveda och värk, kränkning och handskada. Därefter yrkar han för fängelsestraff, trots den åtalades unga ålder. Advokaten ser ingenting som talar emot att det 19-åringen redogör för är sant. Han anser även att detta är en fråga om misshandel av normalgrad och yrkar för böter. Dom i målet meddelas den 18 december i Luleå tingsrätt.
Lisa Grip

Ung man dömdes till tre månaders fängelse

PITEÅ
I tisdags stod en ung man i 20-årsåldern inför Piteå tingsrätt. Det var under hösten förra året han blev anmäld för misshandel och narkotikabrott. Mannen var redan känd av polisen då han under flera tillfällen tidigare blivit dömd för liknande brott.

I augusti förra året inträffade händelserna, misshandeln skedde utanför Karls Källa i centrala Piteå där den åtalade mötte en annan ung man vilket sedan resulterade i en misshandel. Alkohol var inblandat. Senare i november stoppade polisen en bil. Detta efter att de blivit tipsade om att de som befann sig inne i bilen hade narkotika i sin ägo. En av dessa var den åtalade. Han var tydligt påverkad. Under en husrannsakan i den åtalades lägenhet fann polisen senare en mängd olika narkotika.

Under början av tisdagens rättegång hörde man båda parterna om vad som utspelat sig under misshandeln. Redogörelserna var enhetliga och den åtalade erkände brottet. Efter detta fick målsägande lämna lokalen då förhandlingarna var slutförda. Därefter behandlades narkotikabrottet. Den åtalade erkände även detta brottet men betonade att det bara var tillfälligt och att han försökt styra upp sitt liv under det senaste året.

Tingsrätten tog därefter hänsyn till olika aspekter när de beslutade om domen för den åtalade. På grund av den åtalades ringa ålder och det arbete han lagt ner på att få ordning på sitt liv kunde straffet minskas lite. Men de framhävde även att han nått vägs ände när det gäller att undvika fängelsestraff då han tidigare blivit dömd flera gånger men då till lindrigare straff. Trots fängelsestraffet verkade den åtalade väldigt lugn och förstående över beslutet när denne sedan lämnade lokalen.
Malin Tartu

söndag 30 november 2008

Vad är en rimlig månadslön?

Ibland kan man undra vart Sveriges pengar tar vägen. Skol- och sjukvårds budget stramas åt mer för varje år. Sjuksköterskor avskedas i brist på pengar och de som inte blir uppsagda får det stressigare då vårdbehovet inte minskar.

Samtidigt kan man läsa om VD:n för posten som beviljades en månadslön på 900 000 kronor av ett statligt företag. Staten som samtidigt skär ner på anslag till andra statliga verk. Är en VD värd 900 000 kronor i månaden? Ska ett statsägt företag som hela tiden gör besparingar betala ut en sådan lön?

Personligen tycker jag inte att det är rimligt att betala ut en så stor lön. (De flesta Svenskar tjänar ca 200 000-300 000 kronor om året). Självklart skulle jag inte tacka nej till att få den lönen själv men skulle aldrig godkänna att någon fick så hög lön om jag satt i en bolagsstyrelse. För det är inte rimligt att skapa sig utgifter som kräver en så stor inkomst, har man gjort det bör man tänka om. Finanskrisen har gjort många arbetslösa och många större företag sparar. Men på de höga chefsposterna sparar man inte in på resurser, där ökar lönerna utan tecken på avmattning. Var kommer de pengarna ifrån?

Skulle inte chefer kunna få samma procentuella löneökning som vanliga anställda när det är dags att löneförhandla, med tanke på att de från början har en högre lön så får de ändå ut mer pengar. Det vore ett rättvist system som borde kunna fungera i praktiken. Problemet är väl att de som sitter i toppen självklart inte vill försämra sina villkor som de vant sig vid.

Nu har Postens VD Lars G Nordström valt att avstå sin lön från posten för att det har blivit så mycket uppståndelse när hans lön kom ut. Men han får 5 miljoner årligen i pension från Nordea fram till 2012 och 1.5 miljoner kronor om året i ersättning för att han sitter i styrelserna för Telia Sonera och Nordea. Jag tycker att det är löjligt att inte ta ut någon lön alls utan istället borde han sänka den ner till en rimlig nivå, kanske i storleksordning som en riksdagspolitiker. Regeringen är trots allt de som bestämmer över Posten och då är det väl naturligt att de som sitter i regeringen tjänar i nivå, eller kanske mer än honom? ¨


Isak Tärnholm

lördag 29 november 2008

Gällivare då och nu..

Från att ha varit en attraktiv gruvbygd dit även kirunaborna färdades för att roa sig och umgås med vänner, till att bli ett, mörkt, kallt och öde samhälle. Där händelsernas centrum en gång fanns är nu istället ett stort djupt hål även kallat "Gropen". Och där bilarna snurrade varv efter varv runt människor och hus bland skratt och musik har istället tystnaden tagit över. De platser jag talar om är Gällivare och Malmberget, de som nu är mer kända för de tragiska händelser som allt för ofta inträffar istället för det levande nattlivet som en gång fanns.

När man var liten märkte man inte när människor lämnade samhället, både andligt och kroppsligt. De enda sakerna man bekymrade sig över var vem man skulle umgås med efter skolan eller hur snökojan man byggt skulle överleva natten. Ju äldre man blev desto mer uppenbart blev det, att Gällivare och Malmberget var på väg att bli en öde landsbygd. Där människor helst av allt ville iväg.

Kanske är det vad som gör att invånarna inte orkar kämpa för sitt samhälle längre, förutom några eldsjälar. Det är inte lätt att hålla lågan uppe när det gång på gång läggs på mer tragik. På senaste tiden har det i Gällivare hänt två större tragedier, först försvinnandet av Carolin Stenvall och sedan den yngre kvinnan som troddes vara mördad men vad som senare visade sig vara ett självmord. Gällivare har i och med dessa händelser och många andra blivit svartmålat i media. Kanske inte avsiktligt men då det är en mindre ort i norra norrland märks det mycket mer när dåliga saker händer. Eftersom det är vad människor i dagens samhälle vill läsa om, alla hemskheter som sker, så är det inte mycket annat det rapporteras om.

Som kommunalrådet Tommy Nyström sa under världscupen i längdskidor har Gällivare och Malmberget haft ett behov av att bli positivt benämnda i media. Och när events som världscupen inträffar så sker detta. Folket i Gällivare behöver positiv uppmärksamhet, nu mer än på länge. Det borde anordnas mer internationella och nationella arrangemang i Gällivare så samhället får lite hjälp att komma upp på fötter igen. Det som är positivt borde lyftas fram i media istället för misshandelsfall, rån och mord. Det dystra, mörka täcke som vilar över Gällivare måste bort, och världscupen var ett steg på vägen.


Malin Tartu

Snöyra och turister eller?

Nu när det är snöbrist i Alperna kommer det då komma fler turister till Sverige, Norrbotten och Norrland? Eller kommer folk fortfarande att åka till Alperna för att åka skidor? Eller väljer dem nu kanske istället att åka till USA eller Kanada.

På många skidorter i Alperna är det nu knappt en fjärdedel snö av den mängd som brukar vara. ”Alptopparna är vita men har inte tillräckligt mycket snö för att skidåkarna ska kunna bege sig dit”, säger turistchefen Martin Ebster. Världscuptävlingar och säsongstarter skuts upp i bristen på snön med backar som har vårforsytia. Det är nu varmare där än vad det har varit på ungefär 1 300 år.

Medan det då i Sverige har slått rekord på flera ställen i landet med mer snö i november än på flera år. Kan detta bidra till en utökad turist aktivitet i norra Sverige, ställer jag mig frågan? Enligt Norrbottens Kuriren kan man dra nytta av det klimatförändringar som befaras. ”Turismen kan ge större sysselsättningseffekter”, säger Andreas Gyllenhammar (teknikkonsult och forskare). Med en procent av de turister som åker till Italien, Grekland, Spanien och Frankrike idag så skulle det ge 6 200 nya jobb eller elva miljarder kri ökad omsättning, detta skulle kunna gå med en riktigt bra marknadsföring, men fler studier krävs för att se realismen i det hela.

Andreas Gyllenhammar säger också att sommar- eller åretruntturismen är mycket bättre att satsa på än vinterturismen då vintern kommer att bli kortare i och med det varmare klimatet. Man skulle kunna kompensera den naturliga snön med producerad men detta skulle kosta mer (det är 30 % dyrare att tillverka konstgjord snö i -4oC än i -10oC).

Så en ökad turism till vintern men det är osäkert om den kommer att hålla i sig. Jag skulle ju säga att vi får alla hjälpas åt att hjälpa skidorterna med marknadsföringen. Att själva bege oss till backarna, hyra lite utrustning och ge oss iväg ut och åka. Prata med människor och få dem att åka till Norrland eller till Sverige över huvud taget.

Så ge er iväg och åk lite i backarna vet ja, vi kanske ses där.
Sara Lindelöv