Medierna påverkar alla i samhället - våra attityder till varandra och till oss själva. Vi får genom medierna en föreställning om vad som är önskvärt och inte önskvärt. På det sätt som funktionshindrade framställs i medierna, blir vår egen föreställning och inställning till människor med nedsatta funktionshinder. Något kanske ännu viktigare: Den mediebild som visas förstärker på vilket sätt funktionshindrade uppfattar sig själva.
Människor med funktionsnedsättning skildras i allt för liten grad i medierna, i förhållande till deras del av befolkningen. En av fem personer i Sverige har ett permanent funktionshinder. När det väl skildras i medierna blir bilden ofta grov och stereotyp. Honom eller henne är det synd om. Stackars liten.
Oftast skildras de i enformiga termer, som offer, hjälte eller "offerhjälte" (som försöker få sin rätt, men misslyckas). När de framträder i medierna, så är det just på grund av själva funktionsnedsättningen och ofta finns en "tycka synd om"-attityd hos journalister. I en demokrati där alla ska få sin röst hörd, är det konstigt att man inte får se eller höra funktionshindrade i tillexempel debattprogram.
Detta är något som alla tillsammans måste arbeta med för att få en jämlikare bild i medierna. Funktionshindrade måste även själva låta bli att framställa sig som offer och krymplingar. Människor med funktionsnedsättningar har erfarenhet och kunskap som är lika mycket värd som all annan erfarenhet, för att spegla ett samhälle.
Lisa Grip
1 kommentar:
Viktiga synpunkter, och en uppgift för er som ska jobba med medier i framtiden att ta fasta på.
ul
Skicka en kommentar